holmaaa

God eftermiddag!
Eftersom det bara är några timmar kvar av år 2011, tänkte jag göra en summering på hur mitt löpta år har gestaltat sig:

Antal träningsdagar: 319st
Antal träningspass: 343st
Antal löpta mil: 384 mil
Antal timmar utöver löpning (alternativ träning: Crosstraining, styrka, längdskidor,cykel mm): 520 timmar

Antal
Distanspass: 163st
Snabbdistans: 11st
Långpass: 26st
Kortinervall (30sek-2min): 37st
Långintervall(2-8min): 24st
Mjölksyraträning: 4st
Längdskidor: 15st
Crosstrainer: 28st
Cykling: 1st (:P)

Antal tävlingar: 18st varav 7 på Bana och 9 i Terräng/Parklopp

Bästa löpminnen:
1. Terräng-DM 4km P19 2:e plats Tid: 13.22 på tungsprunget gräs
2. Testlopp 5km Tid: 16.39 under en 11mila vecka
3. 20*200m/30sek vila Tid: 30,9sek i snitt
4. Terräng-SM 4km 18:e plats av 92:or Tid: 13.47
5.Tröskel 15km i 3.39min/km tempo.

Sämsta minnen år 2011:
1. Patellofemoralt smärtsydrom
2. Järnbrist (fick blödande magsår pågrund av inre stress)
3. Magkatarr (Utlöstes också pågrund av långvarig stress)
4. Uttrampad hälkudde
5. Uttagning NM-Terräng (årets flopp om man ser till tävlingsprestation)

Året har gått fort! Känns som det går fortare ju äldre man blir. Jag har varit med om mycket mer saker, men valde att "bara" göra en summering på den träningsmässiga biten.
Löpår 2011 får en stark 3:a av 5 möjliga. Det startade bra i Januari, fick ett ordenligt bakslag i slutet av februari i form av överansträngning i knät (ett klumpigt misstag jag får ta på mig då jag under några dagar reste till alperna på 1500m höjd över havet där det nog blev lite för mycket backlöpning. Var nog utförslöpningen som orsakade knäproblemet.
När jag nyss hade blivit smärtfri i knät kom järnbrist och magkatarr tätt följt. En jobbig period rent mentalt där jag fick puscha mig ordentligt för att släppa den inre stressen (och oron) som härjade under denna period. Kunde dock få med några mediokra träningsveckor till Terräng-SM där jag överträffade mig själv lite faktiskt. Speciellt avslutningen där en långspurt kom från ingenstans med tanke på den sparsamma kvalitétsträningen.
Efter TSM gick träningen mycket bra och jag hade stora förhoppningar inför utetäsongens tävlingar. Sprang bra på Senior-DM där jag ställde upp på 800 resp 1500m där jag kammade hem 2 brons, men fegade dock på 1500m loppet. När juli kom och träningen hade rullat som tåget får jag ju självklart en överbelastning under hälen. Det har ju trots allt gått så långt som 3½ månad sedan jag hade problem någonstans... Uppkom pågrund av intervaller i utförslöp för att stäcka ut steget. Men efter att ha införskaffat ett par "parfotaskor" med en lutning på 4% (mer än vad man tror) där det förekom ett och annat gruskorn klassat som sten i storlek, tänker man inte alltid var man sätter foten någonstans då hastigheten är uppe på 22km/h. Attans. Hela juli går åt att bedriva alternativträning i form av löpning i mosse/ rullskidor och crosstrainer för att hålla upp konditionen. Augusti infinner sig, och intervaller på bana har lika bortblåst som den gången jag kastades av en ankarlift i åre år 1999. JSM anländer snart på stationen, och frågan är om man ska hoppa på tåget, eller "vika ner sig", sitta hemma i soffan med nybryggt kaffe och följa live-rapporterna på Friidrott.se med storartat intresse?
Jag får nog säga att tyvärr hoppar jag på tåget med en allt för liten ryggsäck innehållande kvalitétsbaserade minnen. Jag ställer upp på 2000m Hinder. Slutar som åtta, kräks två gånger efteråt och känner mig nöjd över att ha fått uppleva den härliga atmosfären som man aldrig kan uppleva via datorn.
Börjar på universitetet uppe i Umeå i början av September och det är först då träningen verkligen har gått som tåget på rälsen. Springer Terräng-DM den 1:e oktober och slutar som nr 2 ½ meter från guld i P19 klassen, med tiden 13.22 på en tungsprungen bana med 99% bestående av gräs.
Uttagningsloppet för Nordiska mästerskapen i terräng kom som orutinens konto att jag värmde upp för dåligt innan, och spände mig i hela kroppen efter den första backen. November och December går förträffligt bra, där 11mila veckor har blivit en standard för min del. Överträffar mig själv på flera intervall/tröskelpass och ser positivt fram emot år 2012!!
Det är trist att jag under mina löparår har fått så många svackor på vägen som har kostat mina möjligheter att visa vad jag går för. Många delar har varit pågrund av ren ivrighet där jag inte har satt i handbromsen i tid, men mycket har också varit otur,otur och åter otur.
Det är många som säger det här ute i löpar-Sverige att man ser långsiktigt på sin träning, men jag menar det jag säger nu. Jag ser långsitigt på min löpning! Det är först när jag är 25 år som jag vill vara som bäst! Löpning betyder såpass mycket för min del, och jag är villig att anta den utmaningen att pressa min kropp under dessa år.
Tror personligen inte att det var många som sprang 13 mila veckor när de var 13år gamla? Dumt och puckat såklart, men det visar ändå på att jag har diciplinen. Dessutom har jag lärt mig mer att lyssna på kroppens signaler när en skada eler sjukdom är pågång att utlösas. Vi får helt enkelt se hur det går.
Ett gott nytt år om 6 ½ timmar!