Summering år 2011
Eftersom det bara är några timmar kvar av år 2011, tänkte jag göra en summering på hur mitt löpta år har gestaltat sig:
Antal träningsdagar: 319st
Antal träningspass: 343st
Antal löpta mil: 384 mil
Antal timmar utöver löpning (alternativ träning: Crosstraining, styrka, längdskidor,cykel mm): 520 timmar
Antal
Distanspass: 163st
Snabbdistans: 11st
Långpass: 26st
Kortinervall (30sek-2min): 37st
Långintervall(2-8min): 24st
Mjölksyraträning: 4st
Längdskidor: 15st
Crosstrainer: 28st
Cykling: 1st (:P)
Antal tävlingar: 18st varav 7 på Bana och 9 i Terräng/Parklopp
Bästa löpminnen:
1. Terräng-DM 4km P19 2:e plats Tid: 13.22 på tungsprunget gräs
2. Testlopp 5km Tid: 16.39 under en 11mila vecka
3. 20*200m/30sek vila Tid: 30,9sek i snitt
4. Terräng-SM 4km 18:e plats av 92:or Tid: 13.47
5.Tröskel 15km i 3.39min/km tempo.
Sämsta minnen år 2011:
1. Patellofemoralt smärtsydrom
2. Järnbrist (fick blödande magsår pågrund av inre stress)
3. Magkatarr (Utlöstes också pågrund av långvarig stress)
4. Uttrampad hälkudde
5. Uttagning NM-Terräng (årets flopp om man ser till tävlingsprestation)
Året har gått fort! Känns som det går fortare ju äldre man blir. Jag har varit med om mycket mer saker, men valde att "bara" göra en summering på den träningsmässiga biten.
Löpår 2011 får en stark 3:a av 5 möjliga. Det startade bra i Januari, fick ett ordenligt bakslag i slutet av februari i form av överansträngning i knät (ett klumpigt misstag jag får ta på mig då jag under några dagar reste till alperna på 1500m höjd över havet där det nog blev lite för mycket backlöpning. Var nog utförslöpningen som orsakade knäproblemet.
När jag nyss hade blivit smärtfri i knät kom järnbrist och magkatarr tätt följt. En jobbig period rent mentalt där jag fick puscha mig ordentligt för att släppa den inre stressen (och oron) som härjade under denna period. Kunde dock få med några mediokra träningsveckor till Terräng-SM där jag överträffade mig själv lite faktiskt. Speciellt avslutningen där en långspurt kom från ingenstans med tanke på den sparsamma kvalitétsträningen.
Efter TSM gick träningen mycket bra och jag hade stora förhoppningar inför utetäsongens tävlingar. Sprang bra på Senior-DM där jag ställde upp på 800 resp 1500m där jag kammade hem 2 brons, men fegade dock på 1500m loppet. När juli kom och träningen hade rullat som tåget får jag ju självklart en överbelastning under hälen. Det har ju trots allt gått så långt som 3½ månad sedan jag hade problem någonstans... Uppkom pågrund av intervaller i utförslöp för att stäcka ut steget. Men efter att ha införskaffat ett par "parfotaskor" med en lutning på 4% (mer än vad man tror) där det förekom ett och annat gruskorn klassat som sten i storlek, tänker man inte alltid var man sätter foten någonstans då hastigheten är uppe på 22km/h. Attans. Hela juli går åt att bedriva alternativträning i form av löpning i mosse/ rullskidor och crosstrainer för att hålla upp konditionen. Augusti infinner sig, och intervaller på bana har lika bortblåst som den gången jag kastades av en ankarlift i åre år 1999. JSM anländer snart på stationen, och frågan är om man ska hoppa på tåget, eller "vika ner sig", sitta hemma i soffan med nybryggt kaffe och följa live-rapporterna på Friidrott.se med storartat intresse?
Jag får nog säga att tyvärr hoppar jag på tåget med en allt för liten ryggsäck innehållande kvalitétsbaserade minnen. Jag ställer upp på 2000m Hinder. Slutar som åtta, kräks två gånger efteråt och känner mig nöjd över att ha fått uppleva den härliga atmosfären som man aldrig kan uppleva via datorn.
Börjar på universitetet uppe i Umeå i början av September och det är först då träningen verkligen har gått som tåget på rälsen. Springer Terräng-DM den 1:e oktober och slutar som nr 2 ½ meter från guld i P19 klassen, med tiden 13.22 på en tungsprungen bana med 99% bestående av gräs.
Uttagningsloppet för Nordiska mästerskapen i terräng kom som orutinens konto att jag värmde upp för dåligt innan, och spände mig i hela kroppen efter den första backen. November och December går förträffligt bra, där 11mila veckor har blivit en standard för min del. Överträffar mig själv på flera intervall/tröskelpass och ser positivt fram emot år 2012!!
Det är trist att jag under mina löparår har fått så många svackor på vägen som har kostat mina möjligheter att visa vad jag går för. Många delar har varit pågrund av ren ivrighet där jag inte har satt i handbromsen i tid, men mycket har också varit otur,otur och åter otur.
Det är många som säger det här ute i löpar-Sverige att man ser långsiktigt på sin träning, men jag menar det jag säger nu. Jag ser långsitigt på min löpning! Det är först när jag är 25 år som jag vill vara som bäst! Löpning betyder såpass mycket för min del, och jag är villig att anta den utmaningen att pressa min kropp under dessa år.
Tror personligen inte att det var många som sprang 13 mila veckor när de var 13år gamla? Dumt och puckat såklart, men det visar ändå på att jag har diciplinen. Dessutom har jag lärt mig mer att lyssna på kroppens signaler när en skada eler sjukdom är pågång att utlösas. Vi får helt enkelt se hur det går.
Ett gott nytt år om 6 ½ timmar!
Det här med I-landsproblem
Det är inte allt för sällan jag stöter på dessa konversationer när jag är ute och handlar mat. Känner ni igen situationen? Det är nästan som ett krav att om personen bakom dig i kassan har färre livsmedel i sin korg/vagn så måste man släppa förbi den, annars blir stämingen tråkig kan jag lova... Jag hade en gång storhandlat mat på ICA och hade ställt mig vid kassan då det kom en kvinna, uppskattad ålder 40-45 år, som i jämförelse med mig hade handlat hälften så mycket som mig. Dessutom såg hon ganska stressad ut. Jag erbjöd mig att släppa förbi henne, vilket hon tackade hjärtligt för. Yes, tänkte jag. Nu har jag iallafall fått en person på bättre humör (för stunden). När hon gick förbi mig, lassade på maten på bandet, såg jag i "döda vinkeln" ett par som inte hade mycket mer käk i sin korg som kvinnan framför mig. "Varsågod, ni får också gå före" sa jag såklart, eftersom jag är så ödmjuk... Breda leenden avspegalde sig från det 30 åriga paret. Men. När även dem hade gått förbi så stod en gubbe, ja en gubbe, uppskattad ålder 60 år, som dock inte hade lika lite mat som de andra, men mindre än mig såklart.
"Jag är ledsen, men jag har inte all tid i världen" spottade jag ur mig. Gubben blängde ilsket på mig och sa: "Du har f*n hela livet på dig grabben, jag dock kommer snart att ligga i en kista!". What?? Du är 60 år (tror jag) och det finns ingen regel på att jag måste släppa förbi folk som köpt mindre mat. Vart står det? Hade jag varit i hans sits skulle jag ha sagt "du har redan gjort tillräckligt genom att ha släppt förbi två stycken".
Jag blir bara frustrerad över att folk, och framförallt svenskar, gör så stor grej över en så liten sak. 5minuter hot och dit. Spelar roll!
Men! Jag får dock medge att jag själv har en del I-landsproblem. Ett är ju att jag alltis ställer mig vid fel kassa. Är det 5st öppna på ICA maxi så ställer jag mig sjävklart i den kassan som tar längst tid att komma fram till, eftersom det strular för gamlingen framför mig med sitt handelsbankskort, ICA-rabbat eller vad vet jag... Ni hör ju själva, jag är ju inte bättre själv, men jag vill ibland göra livs-andan bättre för andra genom att då och då släppa förbi några som ser ut att ha det stressigt och eländigt för stunden. Men jag kanske ska sluta med det. I slutändan brukar man ändå få en negativ respons tillbaka
Glad kille!
God kväll!
Decemberdagarna flyger iväg allt för fort tycker jag. Redan 14:e december! WTF!? Men det betyder inte att det har varit en dålig månad. Snarare tvärtom eftersom tiden har spenderats väl! Mest på löpning såklart, men det vet ju de flesta nu, då jag brukar återkomma med mitt löparsnack på denna blogg. Faktum är väl snarare att 95% handlar om löpning. Ni som tycker det är tröttsamt kan ju lika gärna säga tack och hej för mina inlägg kommer alltid att ha något löparscenario ;)
Vet inte om jag skrev det på förra inlägget, men iallfall går jag efter pulseringen hård-hård-lätt vecka. Dvs, två veckor där jag lägger till mer volym i träningen, samt lite mer intensiv träning, medans den lätta är lätt! Och vilken vecka tror ni är tuffast? Svaret är den lätta! Tror att det beror på två orsaker. Den ena är att man ställer in sig på att "nu har jag en lätt vecka framför mig" , men trots det så innehåller den lätta träningen åtminståne minst 70km löpning varav två pass (ibland ett) är kvalitétsinriktat + något alternativpass på det. Den andra orsaken bör ju vara att man har lämnat två hårda veckor bakom sig, som borde lägga sina spår på min späda kropp. Från att ha legat på 100-110-70km/vecka har jag doserat upp det till 105-115-75km löpning + ett alternativpass som oftast brukar vara rullskidor eller crosstraining med en effektiv tid på minst 60min. Allmän styrka (mest fokus på bålen) är jag också noggrann med samt en annan del, som jag tror många löpare slarvar med faktiskt: fotstyrka! Springer man för mycket med allt för uppbyggda skor är risken stor att de små muskulaturerna i foten inte får tillräckligt med arbete, vilket kan straffa sig då man sätter på sig sin spikes under hårdare kvalitétspass/tävlingar. Så se till att stå några minuter på balansplatta, rulla handdukar, plocka pennor, excentriska tåhävningar mm.
Denna vecka är en 11mila vecka för min del, och hittills har det gått som tåget på rälsen. Måndagen och tisdagen innehöll kärringlunk (distanslöpning både på morgonen och kvällen) samt tröskelträning (även det distanslöpning) och idag var planen att slänga in ett 5km lopp i hög fart! Yes, det gillas skarpt! Det ända jag hade i tankarna var väl att springa fortare än vad jag gjorde förra grundträningen vid denna tid, då jag låg inne i en 10mila vecka och tangerade 16.56 på 5km.
Stängde av hjärnan, och satte sedan igång klockan och så hade jag 15-17min tid framför mig i en skön plåga.
Efter 16:39min hade jag avverkat 5.00km. 17sek fortare mot förra gången. Det går frammåt. 90% i snittpuls och 95% i max. Hårt men det finns lite mer att ta av så det känns riktigt gött! Imorgon blir det lättare träning, det har jag förtjänat ;)
Nej, nu ska jag käka, blir lax på menyn, YES! Sen så ska jag bädda ner mig och se "Without limits - Steve Prefontaine".
Ny blogg.
Som sagt, tycker det var dags att ändra namn på denna blogg till något mer personligt. Holma var ju tyvärr upptaget, men Holmaaa känns gött också!
Känner mig som alltid slarvig med att uppdatera ett blogginlägg. Vet inte varför det aldrig blir av. Andra saker som går före bara. Hur som helst så är det redan andra advent!? Känns som man nyss gick in i November månad, men det är å andra sidan ett positivt tecken! Denna månad som jag ofta förknippar med storm, lervälling, 30 dagar mulet och regn tog slut lika snabbt som den kom. Det känns gött, men vad som känns trist är ju barmarken. Man vill ju ha snö när det börja vankas jul. Annars kan det kvitta tycker jag. Ingen snö = ingen julkänsla :/
Träningsmässigt så flyter löpningen på bra tycker jag. Än så länge går tåget på rälsen! Fick med 106km löpta km förra veckan och 110km denna vecka, inklusive 75min alternativträning och lite styrka på det så det känner jag nöjd med! Intervalltiderna börjar också gå ner mot habila tider tycker jag, även om jag måste jobba upp hållningen lite. Blivit lite för mycket löpning på gräs och mjuk terräng så jag känner mig ganska huksittande i steget, men det går ju att ändra på! Imorgon startar en liten lugnare vecka igen rent mängdmässigt. Då får jag mer tid att plugga till tentan som är om 6 dagar. Känner att jag ligger lite på efterkälken, så det gäller att sätta gasen i botten och bara mata in information! Vissa delar har så svårt att fasna i Holms hjärna. Frustrerande. Måste hitta ett bättre inlärningssätt. Jag kan ju om jag bara vill!
Något som jag på sista tiden har blivit lite beroende av (har tyckt om det hela tiden men den sista månaden har denna njutning lockat mig mer) är jordnötssmör! Så j*vla gått det är! Bara ta en skoppa och hiva i sig är ju underbart! Fastnar dock i gommen men sådant får man ju tåla ;)
Gott så in i norden!
