Melodifestivalen 2012
Ja, de flesta vet att alla fyra deltävlingar har ägt rum nu i Melodifestivalen 2012 Sverige, så därför skulle jag, efter mina eget tycke, vilja ge er en topp 10 lista på vilka låtar jag tycker är bäst:
1. Loreen - Euphoria Kommentar: Står i en klass för sig! Skickar Sverige vidare Loreen till Eurovision i Baku har vi goda möjligheter att vinna!
2. Dead by April - Mystery Kommentar: Grymt bra låt! Låten har ett eget forum som aldrig har ägt rum tidigare i Melodifestivalen. Skulle inte ha något emot om det här bidraget vann i finalen, även om jag helst vill att Loreen tar hem rubbet.
3. Lisa Miskovski - Why start a fire Kommentar: De som känner Lisa vet att hon är en mycket duktig sångerska! Denna gång överträffar hon nog mångas öron, med en låt som påminner lite om vinnarlåten Running Scared från förra årets Eurovision. Skulle kunna ha goda möjligheter för topp 10 i stora Eurovisions-schlagern, men inte mer än så tyvärr...
4. David Lindgren - Shout it loud Kommentar: "BreakdansarN" David Lindgren slår till med en modern poplåt, som Danny hade fått erbjudande att sjunga innan, men tackade nej!? Shout it loud är en medryckande låt som lätt sätter sig i huvudet. Dessutom bjuder David på sig själv med ett ptoffsigt nummer tillsammans med ett gäng andra dansare.
5. Danny Saucedo - Amazing Kommentar: Lite "High school musical" varning på den här låten.... Hade mycket högre förväntningar på Dannys låt, med alla rykten man fått höra från aftonbladet, expressen, nt mm.. Dock är numret mycket proffsigt (och dyrt!) vilket ger många bonuspoäng!
6. Molly Sandèn - Why am I crying Kommentar: Mollys röst är en riktig förmögenhet som många skulle offra en arm för! Låten är också väldigt känslosam. Att jag ger Molly plats nr 6 beror mest på att jag har svårt för balader...
7. Andreas Johnson - Lovelight Kommentar: Schysst låt. Vissa delar av låten är Plagiat-varning för låten The beautiful ones av Suedes. Mig berör det dock inte så mycket då resten av låten har sitt egna sound.
8. Love Generation - Just a little bit Kommentar: Tre snygga tjejer, som tillsammans har sytt sina egna kläder (zebra randigt?). Snyggt nummer, men de faller på rösterna som är lite för svaga. Förtjänar dock mer än plats nummer 6 från 3:e deltävlingen.
9. Mattias Andreasson - Förlåt mig Kommentar: Precis som Love Generation åkte Mattias redan ut ur den tredje deltävlingen, på den trista placeringen nr 5. Tycker själv om låten. Mattias träffar tonerna rätt, men ska man gå vidare till Eurovision går det inte att sjunga låten på svenska.
10. Dynazty - Land of broken dreams kommentar: Rock går alltid hem hos mig! Helt ok pipa på artisten, men är hästlängder ifrån The Poodles - Night of passion från år 2006 Melodifestival.
Vet att de flesta är helt ointresserade av Melodi & Eurovision song contest. Ni som dock ser ett intresse till detta arangemang, som äger rum varje år, får gärna lägga en kommentar på vilken låt ni tycker ska vinna.
Satan i gatan vad isigt!
Tiden har gått fort, väldigt fort om jag får säga. Vet inte om det har med solens position på himlen att göra? Man vill ju spendera mer tid utomhus när solen tittar fram istället för att bädda ner sig i soffan och strosa runt på datorn utan någon som helst mening egentligen....Pust. Vilket ÄR ett positivt tecken! Där har ni svaret på dåligt uppdaterande! ;)
Hur som helst så har mest tid spenderats på träningen såklart. Vad annars liksom? Gör inte så mycket annat än att träna, äta och sova mellan dagarna men jag gillar den livsstilen. Det är enkelt, det är smidigt och man gör något som man brinner för! Fick med 121km löpning förra veckan + 75min längdskidor och 30min allmän styrka på det, det gillas starkt! Mycket mängd = Glad Alex! Dessutom var två av mina 10 pass renodlade, ekologiska och kravmärkta kvalitétspass (hehe, driver lite med er, det här är ju ingen j*vla matblogg..) Långa tröskelintervaller samt ett hårdare intervallpass på bana (ej mjölksyra dock!). Skrapade ihop 25km på gårdagens långpass som bedrivdes i kuperad terräng. Här kommer dessutom min rubrik in i bilden. Det var inget skonsamt underlag att springa på! minst 20km var is och slask (beroende på hur mycket stigarna låg i skuggan i position till solen) Det är en bragd att jag inte ramlade någon gång, utan lyckades hålla mig på benen under det drygt 2timmars långa passet! Jag bugar och bockar till min balansplatta. Utan dig hade ett och annat blåmärke suttit lite varstans på kroppen.
Det är tragiskt med februari/mars när det handlar om underlaget. När solen tittar fram under dagen stiger temperaturen lätt över 0 strecket, medans det på kvällen & natten lätt kan gå ner till -5 eftersom det oftast är stjärnklart under denna tid på dygnet. Detta gör ju då att snön smälter under dagen så att det bildas stora vattenpölar. När det sedan kyls ner under natten bildas det ett stort istäcke på vägarna som kan ta ett par timmar innan det smälts på nytt...
I förmiddags hade jag stor tur att jag lyckades hitta en isfri slinga att bedriva mina långintervaller på. Hade först tänkt att passet skulle bedrivas vid strömmen/folkparken. Men jag glömde oturligt nog skridskorna hemma så det hela uppvärmingen blev ett uppdrag till att hitta en plats utan risk för halkande. Jag brukar prioritera skogen och grusvägar i första hand med tanke på slittaget på hårdare underlag. Idag var dock asfalt det ändå alternativet. Asfalt värms trots allt upp fortare med tanke på avgaser och det mörka underlaget som solen speglas emot. Är i vilket fall väldigt nöjd med dagens 8*4min intervallpass. Det kändes spänstigt, det kändes lätt men jag fick slita. Precis så det ska vara.
Det jag sa tidigare om skridskorna är faktiskt sant. Man hade verkligen kunnat åka skridskor i folkparken!
Ska inte bli så långvarig med detta inlägg, men måste påminna folket om att imorgon är det en stor dag. Fettisdagen!!! Är det någon bakelse jag gillar så är det Semlor! :D
Ha en fortsatt bra dag, och se till att hitta den perfekta semlan med mycket vispgrädde imorgon!
Spyan.
Efter mitt senaste blogginlägg har det hunnits med mycket inom träningsfronten. Förra veckan fick jag ihop 103km + 80min crosstraining + 45min styrka/spänst vilket jag får känna mig nöjd med. Har som sagt lagt in mer hoppträning i februari för att förbättra min plyometriska styrka. Dels för att det kommer gynna min löpekonomi samt att plyometrisk styrka är en grennära styrka till löpningen. Och som alltid (åtminstone i mitt fall) brukar jag få en ordentlig träningsvärk i quadriceps och hamstrings dagarna efter. La det säkra före det osäkra med att lägga distpasset + hoppträningen på måndagen, eftersom jag hade planer att ställa upp på 1500m lördagen den 28:e januari (Norrköping Indoor Games = hemmaplan). La in ganska mycket mängd måndag, tisdag och onsdag för att sedan lätta på träningen torsdag och fredag. Förhoppningsvis skulle jag då känna mig "någorlunda" fit till lördagens lopp. Inte för att jag ville vara i toppform till loppet, grundträningen går före, men man vill ju samtidigt inte skämma ut sig ;)
Onsdagens intervallpass var nyttigt för höftpartiet, ganska svårt att aktivera detta muskelparti vid allt distansmalande vid lägre hastigheter. Hur som helst, efter en god natts sömn under lördag natt startade jag dagen med att räkna fjärilar i magen. Nej, skämt och sido. Jag åt frukost och tittade på humor! Det är alltid en bra uppladdning.
Behöver inte förklara storyn så invecklat. Efter 55min uppvärmning stod jag och fyra andra på startlinjen, med 7½ varv framför oss! Loppet gestaltade sig som sådan. Jag la mig i rygg på en högbylöpare, och redan efter 1 varv hade vi skakat loss de andra löparna. Och där låg jag som fastklistrad tills det återstod 150m kvar. Då satte jag in en långspurt som faktiskt räckte ända in i mål. Korsade mållinjen på 4.15,39 vilket är pers med 8,5 sek! En rejäl slaktning på mitt föregående pers. Riktigt härlig känsla att vinna på hemmaplan! Mycket tack vare en bra draghjälp såklart.
Hade svårt att smälta loppet dagen efter då ett 23km långpass stod på schemat. Sprang mest och njöt.
Denna vecka skulle också vara en tuffare vecka. 110km + 1 alternativpass + styrka/spänst. Dessutom var tanken att jag skulle springa DM 3000m på fredagen (vilket var igår...). Gjorde samma upplägg som veckan innan. Mer mängd i början av veckan, för att sedan lätta på träningen jag "bara" hann med att göra på torsdagen. Skulle annars få svårt att få in den planerade mängden denna vecka, men som sagt. Grundträningen går före tävlingar i dagsläget. Även om jag kände mig mer sliten igår till skillnad från förra veckans tävling, kände jag trots det att det skulle finnas en möjlighet att persa (9.25,22) på 3000m. Någonstans i huvudet sa en röst att jag var mogen för 9.18. Kan mycket väl stämma!
Det slutade med att det skulle bli 5 eller 6 (kommer inte ihåg) heat då många löpare ville plåga sig under 15varv. Det gillas! Själv hamnade jag i getingboet (heat 1). Skönt att starta först, men på bekostnad av att smaka på ordenlig syra i hela kroppen...
Hittade en bra rygg som jag återigen klistrade mig fast bakom. Passerade 1500m på 4.32, plågsamt men ändå kontrollerat. Efter 10 varv (2000m) låg klockan på 6.05. Nu fick jag väldigt svårt att bita mig fast bakom den främre löparen. 2 eller 3 löpare passerade mig under varv 11 och 12. När det återstod 3 varv kvar hade jag lätt valt 1000kr framför denna plåga. I efterhand inte, men under detta skede är inte psyket på topp direkt. Mådde grymt illa och var sprängfylld med syra. Löparna framför mig försvann sakta framför mina ögon, men med 1 varv kvar lyckades jag öka farten något så att luckan inte blev allt för stor. Passerade mållinjen som 7:e (eller 8:e eller 9:e ) man av ca 50st startande. Och vad blev sluttiden? Tyvärr har inte startlistorna kommit upp än, men det sägs att klockan stannade på 9.17,5 för min del, vilket skulle innebära ett personbästa på ca 8 sek! Iallafall var det under 9.18. Grymt skön känsla att persa med så stor marginal då man mår pyton efteråt.
Smaken av turkisk yoghurt och blåbär blandat med galla gjorde inte matspjälkningsapparaten lugn. Likaså smög sig mjölksyran upp till skallen. En nerjogg ute kylan kändes nödvändig. Med en kilometerfart i liknelse med min tjocka katts gångtempo, traskade jag och mina styltor till ben sakta men säkert frammåt. Efter 5min hade inte mellanmålet några planera på att fortsätta resan ner till ändtarmen. Den ville upp! Log inombords efter att ha lyckats lägga pizzan i utkanten av skogen. Speciellt med tanke på utseendet, men också att färgen kom tillbaka i ansiktet. Mohaha! De resterande 15min var en sann njutning för kropp och själ.
Nu sitter jag här vid datorn efter att ha avverkat ett distanspass på crosstrainern i I-zon 1. Kan knappast bli bättre! Jo, kl 20.00 börjar första deltävlingen av Melodifestivalen! Fest!
Ska ta och hjälpa moderna med att göra vispgrädde till den kladdiga chokladkakan. Njutning på högsta nivå!
Lärdom om gårdagen lopp: Ät inte för tätt inpå ett hårt lopp. Risken är att maten vill komma ut på samma ställe som den kom in.
Vad håller mina armar på med egentligen?!
Hoppsan!
Det har hänt en hel del saker på senaste tiden. Det nya året startade kanon då jag mosade in en 120km vecka, och där jag dessutom ställde mig på startlinjen i Eskilstuna. Ärlaspelen var det som arrangerade en inomhustävling, där jag anmälde mig på 3000m. Genomförde loppet på ett mycket bra sätt enligt min bedömning och landade på 9.25,22. Första 8 varven rullade på hur bra som helst, totalt avslappnad i kroppen! Passerade halvvägs på 4.35 (7½varv), hade fullständig kontroll på bara löpningen, inget annat. Men när jag gick in på varv 9 började jag göra det som man helst bör undvika i det här skedet. Nämligen att räkna varv. Därför gick varv 11, 12 och 13 lite för långsamt då mitt psyke sa åt mig att "spara på krutet". Vilket krut? In i kaklet, skitsamma om jag totalväggar med 2 varv kvar, bättre det än att ha för mycket krafter kvar. Men turligt nog blev jag passerad av en löpare, som jag bet mig fast bakom de sista två varven. Hade kraft för en liten rökare på slutet, men det hade den andra killen också så avståndet var ungefär detsamma i mål. I vilket fall är jag mycket nöjd med min prestation. Mådde ingen vidare efteråt så det är ett gott tecken!
Avslutade den veckan med att springa ett 27km långpass i kuperad terräng på söndagen. Det var en njutning!
Veckan efter begav jag och min familj (inte systern dock, då hon är på en såkallad "Asientrip" vid det läget. Men hon har det nog ganska bra borta på Nya Zeeland) till Ras al Khaimah! För er som inte vet vart Ras al Khaimah ligger, så kan jag berätta att det är ett av de 7 förenade arabemiraten (Dubai och Abu dhabi är två andra). Det här var, enligt min fader, det fattigaste emiratet. Men Hitlon, som vi under denna vecka bodde på, gjorde ingen av oss tre besvikna för fem öre! Vilket hotellområdet! En egen beach på 1,7km, 12 restauranger, minibussar för lata ryssar, egna villor, ett gym utan ventilation och det bästa av allt... en 260m lång gräsplätt! Schohoo! Den ytan kommer få smaka på löpsteg kan jag lova.
Eftersom man i princip bara ligger och latar sig på en solstol är det ju ett perfekt tillfälle att lägga lite volym på träningen. Blev 115km med en vilodag (resdag) vilket känns helt ok. Och all träning utom två pass bedrivdes på...Juste, gräsplätten. 20km distansen får jag dock medge var lite långtråkig i slutändan. Blev ganska många varv om man säger så, för att inte tala om skavsåren jag fick på ljumskarna, ousch. Ett pass som jag helst inte vill bedriva igen var en stegintervall på 1-2-3-4-5-4-3-2-1min med lika lång joggvila på löpband med 1% lutning. Har inga problem med upplägget i sig, men om det inte är någon ventilation och man har slut på vätska, ja då är det inte speciellt trevligt... När jag hade bedrivit 4min på uppvägen låg temperaturen på 30 grader! Hilton utan AC? WTF!! Och där sprang jag, badande i mitt egna svett då en strimma av hopp infann sig när en motionär, uppskattad ålder 25 år, kvinna, helt ok utseende, ställde sig på bandet bredvid.
Otroligt nog orkade jag spotta ut orden: Excuse me, could you please refill my bottle of water? Kvinnan: No, I´m sorry. Jag trodde knappt mina öron. Nej, tyvärr? Hon tyckte med andra ord inte att jag behövde vatten. Enligt spegeln bredvid mitt band fick jag en ganska tydlig tillbakablick att den kroppen måste ha vatten. Vattenbägaren står 5m från hennes band, hon har inte en börjat "powerwalka" (DET HETER LÖPBAND!). Sådant gör mig kort sagt förbannad. Men tack och lov kom det 10 min senare en man i ungefär samma ålder, som jag knappt behövde fråga innan han fyllde min flaska. In your face bitch! Dessa 5dl svepte jag snabbt i mig, vilket skapade ett ganska otrevligt ljud i mag/tarmkanalen men jag lyckades iallfall hålla upp tempot under hela passet. Skrapade ihop 24km den dagen med en morgonjogg på 8km, för att skaka av mig alla stela regioner som jag oftast drabbas av undre längre flygturer. Trodde jag skulle känna mig seg dagen efter, men nej, Blev dubbelpass den dagen också. Älskar känslan när kroppen svarar så positivt på träningen!
Dock så var dagens sista måltid på hotellet ganska ut tjatad. Visst, det var olika teman på buffén varje kväll, men man blir ju alltid frestad av att prova allt, vilket slutar med en matkoma utan like. Pust.
Kom i vilket fall hem onsdag natt (flyget försenat med 1½ timme pågrund av en flygvärdinna som hade njursten/mjältugg, kommer inte ihåg vilket, och var därför tvungen att åka till närmaste sjukhus) kl 4.30 på morgonen. Var inte på bästa humör då, men fick iallafall 5 timmar sömn, alltid något. Det var i vilket fall en mycket trevlig semester med 75% av familjen!
Vet inte om det finns så mycket mer att tillägga. Säker något jag har glömt men kommer inte på´t.
På återseende!
Jag och modern in action!
Notera kuben jag håller i. En annan fritidssyssla vid sidan av löpningen som jag spenderade ganska många timmar med :P Har hittad en genväg, nu ligger perset på 58sek, mohaha!
När man ser ljuset i mörkret
Något vibrerar på nattdugsbordet. Jag vet vad det är, denna "vibration" brukar vara en "indikation" på att något ska ske. Men vad? Ah! Juste, ringsignalen går igång. Ju längre jag väntar, desto högre kommer 90-tals dängan att irritera mina öron, för att inte tala om päronen, ty dessa stackare behöver sin sömn med allt arbete de lägger bakom sig. Drar upp rullgardinen. Becksvart. Hade jag väntat mig något annat?
Rutinmässigt går jag på muggen, tar ett glas vatten (ousch! det drar ihop sig i mag/tarmkanalen) och går på muggen igen. Denna gång är det inte urinvägsystemet som får jobba. Kläderna är framtagna sedan kvällen från gårdagen. Klockan står prydligt bredvid på bordet.
Temperatur 3+ och duggregn. Jag öppnar dörren försiktigt och beger mig iväg. Som vanligt ligger staden fortfarande tyst, med några enstaka bilar på vägen. Jag, med två stela gastrocnemier traskar på i ett tempo jag kallar kärringlunk. Med andra ord lugnt. Å andra sidan, varför springa fort när man kan passa på att njuta i stillheten som snart kommer förorenas med avgaser och ett ohälsosamt, stressrelaterat samhälle? Träffar modern på hemvägen då hon imponerat fortfarande sitter på sadeln. Men den flitiga modern har ju införskaffat dubbar, medans en annan inte har det än... Efter 45min njutning ute i mörkret, regnet och halkan (halt som satan!) är jag blöt, men pigg och glad. Det går knappast att starta dagen bättre! En snabbdusch på det och sedan mat!
Timmarna rusar iväg, vilket inte är så konstigt då mina ögon har klistrats fast i en anatomibok. Hur många sidor jag hann att läsa vill jag inte svara på... En allt för tung lunch på det (att jag aldrig lär vara försiktig med majonnäsen och vitlöken..) känner jag att 3 timmars vila på det måste räcka. 3 timmar blir det och sedan är jag ute igen. Denna gång 13km lätt tröskel på löpbandet. Ingen halka! Jippie. Magen skvalpar oroväckande och det är väl i princip det ända jag tänker på, då jag inte har så mycket annat att tänka på, förutom spegeln framför mig, som dock visar en glad och senig kille på 19 år. Tiden går och jag badar i svett. Mm, salt! Det tar jag tacksamt emot så länge det droppar i munnen och inte i ögonen!
13km avklarat med en liten fartökning på slutet. Pust. Ge mig vatten! Lite bålstyrka på det, en kall dusch och en bastu väcker liv i alla sinnen igen.
Vad menar jag då med rubriken "att se något ljust i det mörka"?. Jo, vid de båda tidpunkerna jag bedrev löpning var det becksvart, men löpningen i sig lyser upp mörkret. Jag orkar inte gå in på den biten med hur man ska förklara ljus och njutning i att springa så mycket, men de som löper mycket och ofta kan nog känna igen sig lite på det jag nyss beskrev.
God fortsättning på det nya året.
Summering år 2011
Eftersom det bara är några timmar kvar av år 2011, tänkte jag göra en summering på hur mitt löpta år har gestaltat sig:
Antal träningsdagar: 319st
Antal träningspass: 343st
Antal löpta mil: 384 mil
Antal timmar utöver löpning (alternativ träning: Crosstraining, styrka, längdskidor,cykel mm): 520 timmar
Antal
Distanspass: 163st
Snabbdistans: 11st
Långpass: 26st
Kortinervall (30sek-2min): 37st
Långintervall(2-8min): 24st
Mjölksyraträning: 4st
Längdskidor: 15st
Crosstrainer: 28st
Cykling: 1st (:P)
Antal tävlingar: 18st varav 7 på Bana och 9 i Terräng/Parklopp
Bästa löpminnen:
1. Terräng-DM 4km P19 2:e plats Tid: 13.22 på tungsprunget gräs
2. Testlopp 5km Tid: 16.39 under en 11mila vecka
3. 20*200m/30sek vila Tid: 30,9sek i snitt
4. Terräng-SM 4km 18:e plats av 92:or Tid: 13.47
5.Tröskel 15km i 3.39min/km tempo.
Sämsta minnen år 2011:
1. Patellofemoralt smärtsydrom
2. Järnbrist (fick blödande magsår pågrund av inre stress)
3. Magkatarr (Utlöstes också pågrund av långvarig stress)
4. Uttrampad hälkudde
5. Uttagning NM-Terräng (årets flopp om man ser till tävlingsprestation)
Året har gått fort! Känns som det går fortare ju äldre man blir. Jag har varit med om mycket mer saker, men valde att "bara" göra en summering på den träningsmässiga biten.
Löpår 2011 får en stark 3:a av 5 möjliga. Det startade bra i Januari, fick ett ordenligt bakslag i slutet av februari i form av överansträngning i knät (ett klumpigt misstag jag får ta på mig då jag under några dagar reste till alperna på 1500m höjd över havet där det nog blev lite för mycket backlöpning. Var nog utförslöpningen som orsakade knäproblemet.
När jag nyss hade blivit smärtfri i knät kom järnbrist och magkatarr tätt följt. En jobbig period rent mentalt där jag fick puscha mig ordentligt för att släppa den inre stressen (och oron) som härjade under denna period. Kunde dock få med några mediokra träningsveckor till Terräng-SM där jag överträffade mig själv lite faktiskt. Speciellt avslutningen där en långspurt kom från ingenstans med tanke på den sparsamma kvalitétsträningen.
Efter TSM gick träningen mycket bra och jag hade stora förhoppningar inför utetäsongens tävlingar. Sprang bra på Senior-DM där jag ställde upp på 800 resp 1500m där jag kammade hem 2 brons, men fegade dock på 1500m loppet. När juli kom och träningen hade rullat som tåget får jag ju självklart en överbelastning under hälen. Det har ju trots allt gått så långt som 3½ månad sedan jag hade problem någonstans... Uppkom pågrund av intervaller i utförslöp för att stäcka ut steget. Men efter att ha införskaffat ett par "parfotaskor" med en lutning på 4% (mer än vad man tror) där det förekom ett och annat gruskorn klassat som sten i storlek, tänker man inte alltid var man sätter foten någonstans då hastigheten är uppe på 22km/h. Attans. Hela juli går åt att bedriva alternativträning i form av löpning i mosse/ rullskidor och crosstrainer för att hålla upp konditionen. Augusti infinner sig, och intervaller på bana har lika bortblåst som den gången jag kastades av en ankarlift i åre år 1999. JSM anländer snart på stationen, och frågan är om man ska hoppa på tåget, eller "vika ner sig", sitta hemma i soffan med nybryggt kaffe och följa live-rapporterna på Friidrott.se med storartat intresse?
Jag får nog säga att tyvärr hoppar jag på tåget med en allt för liten ryggsäck innehållande kvalitétsbaserade minnen. Jag ställer upp på 2000m Hinder. Slutar som åtta, kräks två gånger efteråt och känner mig nöjd över att ha fått uppleva den härliga atmosfären som man aldrig kan uppleva via datorn.
Börjar på universitetet uppe i Umeå i början av September och det är först då träningen verkligen har gått som tåget på rälsen. Springer Terräng-DM den 1:e oktober och slutar som nr 2 ½ meter från guld i P19 klassen, med tiden 13.22 på en tungsprungen bana med 99% bestående av gräs.
Uttagningsloppet för Nordiska mästerskapen i terräng kom som orutinens konto att jag värmde upp för dåligt innan, och spände mig i hela kroppen efter den första backen. November och December går förträffligt bra, där 11mila veckor har blivit en standard för min del. Överträffar mig själv på flera intervall/tröskelpass och ser positivt fram emot år 2012!!
Det är trist att jag under mina löparår har fått så många svackor på vägen som har kostat mina möjligheter att visa vad jag går för. Många delar har varit pågrund av ren ivrighet där jag inte har satt i handbromsen i tid, men mycket har också varit otur,otur och åter otur.
Det är många som säger det här ute i löpar-Sverige att man ser långsiktigt på sin träning, men jag menar det jag säger nu. Jag ser långsitigt på min löpning! Det är först när jag är 25 år som jag vill vara som bäst! Löpning betyder såpass mycket för min del, och jag är villig att anta den utmaningen att pressa min kropp under dessa år.
Tror personligen inte att det var många som sprang 13 mila veckor när de var 13år gamla? Dumt och puckat såklart, men det visar ändå på att jag har diciplinen. Dessutom har jag lärt mig mer att lyssna på kroppens signaler när en skada eler sjukdom är pågång att utlösas. Vi får helt enkelt se hur det går.
Ett gott nytt år om 6 ½ timmar!
Det här med I-landsproblem
Det är inte allt för sällan jag stöter på dessa konversationer när jag är ute och handlar mat. Känner ni igen situationen? Det är nästan som ett krav att om personen bakom dig i kassan har färre livsmedel i sin korg/vagn så måste man släppa förbi den, annars blir stämingen tråkig kan jag lova... Jag hade en gång storhandlat mat på ICA och hade ställt mig vid kassan då det kom en kvinna, uppskattad ålder 40-45 år, som i jämförelse med mig hade handlat hälften så mycket som mig. Dessutom såg hon ganska stressad ut. Jag erbjöd mig att släppa förbi henne, vilket hon tackade hjärtligt för. Yes, tänkte jag. Nu har jag iallafall fått en person på bättre humör (för stunden). När hon gick förbi mig, lassade på maten på bandet, såg jag i "döda vinkeln" ett par som inte hade mycket mer käk i sin korg som kvinnan framför mig. "Varsågod, ni får också gå före" sa jag såklart, eftersom jag är så ödmjuk... Breda leenden avspegalde sig från det 30 åriga paret. Men. När även dem hade gått förbi så stod en gubbe, ja en gubbe, uppskattad ålder 60 år, som dock inte hade lika lite mat som de andra, men mindre än mig såklart.
"Jag är ledsen, men jag har inte all tid i världen" spottade jag ur mig. Gubben blängde ilsket på mig och sa: "Du har f*n hela livet på dig grabben, jag dock kommer snart att ligga i en kista!". What?? Du är 60 år (tror jag) och det finns ingen regel på att jag måste släppa förbi folk som köpt mindre mat. Vart står det? Hade jag varit i hans sits skulle jag ha sagt "du har redan gjort tillräckligt genom att ha släppt förbi två stycken".
Jag blir bara frustrerad över att folk, och framförallt svenskar, gör så stor grej över en så liten sak. 5minuter hot och dit. Spelar roll!
Men! Jag får dock medge att jag själv har en del I-landsproblem. Ett är ju att jag alltis ställer mig vid fel kassa. Är det 5st öppna på ICA maxi så ställer jag mig sjävklart i den kassan som tar längst tid att komma fram till, eftersom det strular för gamlingen framför mig med sitt handelsbankskort, ICA-rabbat eller vad vet jag... Ni hör ju själva, jag är ju inte bättre själv, men jag vill ibland göra livs-andan bättre för andra genom att då och då släppa förbi några som ser ut att ha det stressigt och eländigt för stunden. Men jag kanske ska sluta med det. I slutändan brukar man ändå få en negativ respons tillbaka
Glad kille!
God kväll!
Decemberdagarna flyger iväg allt för fort tycker jag. Redan 14:e december! WTF!? Men det betyder inte att det har varit en dålig månad. Snarare tvärtom eftersom tiden har spenderats väl! Mest på löpning såklart, men det vet ju de flesta nu, då jag brukar återkomma med mitt löparsnack på denna blogg. Faktum är väl snarare att 95% handlar om löpning. Ni som tycker det är tröttsamt kan ju lika gärna säga tack och hej för mina inlägg kommer alltid att ha något löparscenario ;)
Vet inte om jag skrev det på förra inlägget, men iallfall går jag efter pulseringen hård-hård-lätt vecka. Dvs, två veckor där jag lägger till mer volym i träningen, samt lite mer intensiv träning, medans den lätta är lätt! Och vilken vecka tror ni är tuffast? Svaret är den lätta! Tror att det beror på två orsaker. Den ena är att man ställer in sig på att "nu har jag en lätt vecka framför mig" , men trots det så innehåller den lätta träningen åtminståne minst 70km löpning varav två pass (ibland ett) är kvalitétsinriktat + något alternativpass på det. Den andra orsaken bör ju vara att man har lämnat två hårda veckor bakom sig, som borde lägga sina spår på min späda kropp. Från att ha legat på 100-110-70km/vecka har jag doserat upp det till 105-115-75km löpning + ett alternativpass som oftast brukar vara rullskidor eller crosstraining med en effektiv tid på minst 60min. Allmän styrka (mest fokus på bålen) är jag också noggrann med samt en annan del, som jag tror många löpare slarvar med faktiskt: fotstyrka! Springer man för mycket med allt för uppbyggda skor är risken stor att de små muskulaturerna i foten inte får tillräckligt med arbete, vilket kan straffa sig då man sätter på sig sin spikes under hårdare kvalitétspass/tävlingar. Så se till att stå några minuter på balansplatta, rulla handdukar, plocka pennor, excentriska tåhävningar mm.
Denna vecka är en 11mila vecka för min del, och hittills har det gått som tåget på rälsen. Måndagen och tisdagen innehöll kärringlunk (distanslöpning både på morgonen och kvällen) samt tröskelträning (även det distanslöpning) och idag var planen att slänga in ett 5km lopp i hög fart! Yes, det gillas skarpt! Det ända jag hade i tankarna var väl att springa fortare än vad jag gjorde förra grundträningen vid denna tid, då jag låg inne i en 10mila vecka och tangerade 16.56 på 5km.
Stängde av hjärnan, och satte sedan igång klockan och så hade jag 15-17min tid framför mig i en skön plåga.
Efter 16:39min hade jag avverkat 5.00km. 17sek fortare mot förra gången. Det går frammåt. 90% i snittpuls och 95% i max. Hårt men det finns lite mer att ta av så det känns riktigt gött! Imorgon blir det lättare träning, det har jag förtjänat ;)
Nej, nu ska jag käka, blir lax på menyn, YES! Sen så ska jag bädda ner mig och se "Without limits - Steve Prefontaine".
Ny blogg.
Som sagt, tycker det var dags att ändra namn på denna blogg till något mer personligt. Holma var ju tyvärr upptaget, men Holmaaa känns gött också!
Känner mig som alltid slarvig med att uppdatera ett blogginlägg. Vet inte varför det aldrig blir av. Andra saker som går före bara. Hur som helst så är det redan andra advent!? Känns som man nyss gick in i November månad, men det är å andra sidan ett positivt tecken! Denna månad som jag ofta förknippar med storm, lervälling, 30 dagar mulet och regn tog slut lika snabbt som den kom. Det känns gött, men vad som känns trist är ju barmarken. Man vill ju ha snö när det börja vankas jul. Annars kan det kvitta tycker jag. Ingen snö = ingen julkänsla :/
Träningsmässigt så flyter löpningen på bra tycker jag. Än så länge går tåget på rälsen! Fick med 106km löpta km förra veckan och 110km denna vecka, inklusive 75min alternativträning och lite styrka på det så det känner jag nöjd med! Intervalltiderna börjar också gå ner mot habila tider tycker jag, även om jag måste jobba upp hållningen lite. Blivit lite för mycket löpning på gräs och mjuk terräng så jag känner mig ganska huksittande i steget, men det går ju att ändra på! Imorgon startar en liten lugnare vecka igen rent mängdmässigt. Då får jag mer tid att plugga till tentan som är om 6 dagar. Känner att jag ligger lite på efterkälken, så det gäller att sätta gasen i botten och bara mata in information! Vissa delar har så svårt att fasna i Holms hjärna. Frustrerande. Måste hitta ett bättre inlärningssätt. Jag kan ju om jag bara vill!
Något som jag på sista tiden har blivit lite beroende av (har tyckt om det hela tiden men den sista månaden har denna njutning lockat mig mer) är jordnötssmör! Så j*vla gått det är! Bara ta en skoppa och hiva i sig är ju underbart! Fastnar dock i gommen men sådant får man ju tåla ;)
Gott så in i norden!
