Hoppsan!
Det var ett bra tag då jag senast la upp ett blogginlägg. Kanske är dags för ett nu? Ja, varför inte.
Det har hänt en hel del saker på senaste tiden. Det nya året startade kanon då jag mosade in en 120km vecka, och där jag dessutom ställde mig på startlinjen i Eskilstuna. Ärlaspelen var det som arrangerade en inomhustävling, där jag anmälde mig på 3000m. Genomförde loppet på ett mycket bra sätt enligt min bedömning och landade på 9.25,22. Första 8 varven rullade på hur bra som helst, totalt avslappnad i kroppen! Passerade halvvägs på 4.35 (7½varv), hade fullständig kontroll på bara löpningen, inget annat. Men när jag gick in på varv 9 började jag göra det som man helst bör undvika i det här skedet. Nämligen att räkna varv. Därför gick varv 11, 12 och 13 lite för långsamt då mitt psyke sa åt mig att "spara på krutet". Vilket krut? In i kaklet, skitsamma om jag totalväggar med 2 varv kvar, bättre det än att ha för mycket krafter kvar. Men turligt nog blev jag passerad av en löpare, som jag bet mig fast bakom de sista två varven. Hade kraft för en liten rökare på slutet, men det hade den andra killen också så avståndet var ungefär detsamma i mål. I vilket fall är jag mycket nöjd med min prestation. Mådde ingen vidare efteråt så det är ett gott tecken!
Avslutade den veckan med att springa ett 27km långpass i kuperad terräng på söndagen. Det var en njutning!
Veckan efter begav jag och min familj (inte systern dock, då hon är på en såkallad "Asientrip" vid det läget. Men hon har det nog ganska bra borta på Nya Zeeland) till Ras al Khaimah! För er som inte vet vart Ras al Khaimah ligger, så kan jag berätta att det är ett av de 7 förenade arabemiraten (Dubai och Abu dhabi är två andra). Det här var, enligt min fader, det fattigaste emiratet. Men Hitlon, som vi under denna vecka bodde på, gjorde ingen av oss tre besvikna för fem öre! Vilket hotellområdet! En egen beach på 1,7km, 12 restauranger, minibussar för lata ryssar, egna villor, ett gym utan ventilation och det bästa av allt... en 260m lång gräsplätt! Schohoo! Den ytan kommer få smaka på löpsteg kan jag lova.
Eftersom man i princip bara ligger och latar sig på en solstol är det ju ett perfekt tillfälle att lägga lite volym på träningen. Blev 115km med en vilodag (resdag) vilket känns helt ok. Och all träning utom två pass bedrivdes på...Juste, gräsplätten. 20km distansen får jag dock medge var lite långtråkig i slutändan. Blev ganska många varv om man säger så, för att inte tala om skavsåren jag fick på ljumskarna, ousch. Ett pass som jag helst inte vill bedriva igen var en stegintervall på 1-2-3-4-5-4-3-2-1min med lika lång joggvila på löpband med 1% lutning. Har inga problem med upplägget i sig, men om det inte är någon ventilation och man har slut på vätska, ja då är det inte speciellt trevligt... När jag hade bedrivit 4min på uppvägen låg temperaturen på 30 grader! Hilton utan AC? WTF!! Och där sprang jag, badande i mitt egna svett då en strimma av hopp infann sig när en motionär, uppskattad ålder 25 år, kvinna, helt ok utseende, ställde sig på bandet bredvid.
Otroligt nog orkade jag spotta ut orden: Excuse me, could you please refill my bottle of water? Kvinnan: No, I´m sorry. Jag trodde knappt mina öron. Nej, tyvärr? Hon tyckte med andra ord inte att jag behövde vatten. Enligt spegeln bredvid mitt band fick jag en ganska tydlig tillbakablick att den kroppen måste ha vatten. Vattenbägaren står 5m från hennes band, hon har inte en börjat "powerwalka" (DET HETER LÖPBAND!). Sådant gör mig kort sagt förbannad. Men tack och lov kom det 10 min senare en man i ungefär samma ålder, som jag knappt behövde fråga innan han fyllde min flaska. In your face bitch! Dessa 5dl svepte jag snabbt i mig, vilket skapade ett ganska otrevligt ljud i mag/tarmkanalen men jag lyckades iallfall hålla upp tempot under hela passet. Skrapade ihop 24km den dagen med en morgonjogg på 8km, för att skaka av mig alla stela regioner som jag oftast drabbas av undre längre flygturer. Trodde jag skulle känna mig seg dagen efter, men nej, Blev dubbelpass den dagen också. Älskar känslan när kroppen svarar så positivt på träningen!
Dock så var dagens sista måltid på hotellet ganska ut tjatad. Visst, det var olika teman på buffén varje kväll, men man blir ju alltid frestad av att prova allt, vilket slutar med en matkoma utan like. Pust.
Kom i vilket fall hem onsdag natt (flyget försenat med 1½ timme pågrund av en flygvärdinna som hade njursten/mjältugg, kommer inte ihåg vilket, och var därför tvungen att åka till närmaste sjukhus) kl 4.30 på morgonen. Var inte på bästa humör då, men fick iallafall 5 timmar sömn, alltid något. Det var i vilket fall en mycket trevlig semester med 75% av familjen!
Vet inte om det finns så mycket mer att tillägga. Säker något jag har glömt men kommer inte på´t.
På återseende!
Jag och modern in action!
Notera kuben jag håller i. En annan fritidssyssla vid sidan av löpningen som jag spenderade ganska många timmar med :P Har hittad en genväg, nu ligger perset på 58sek, mohaha!
Det har hänt en hel del saker på senaste tiden. Det nya året startade kanon då jag mosade in en 120km vecka, och där jag dessutom ställde mig på startlinjen i Eskilstuna. Ärlaspelen var det som arrangerade en inomhustävling, där jag anmälde mig på 3000m. Genomförde loppet på ett mycket bra sätt enligt min bedömning och landade på 9.25,22. Första 8 varven rullade på hur bra som helst, totalt avslappnad i kroppen! Passerade halvvägs på 4.35 (7½varv), hade fullständig kontroll på bara löpningen, inget annat. Men när jag gick in på varv 9 började jag göra det som man helst bör undvika i det här skedet. Nämligen att räkna varv. Därför gick varv 11, 12 och 13 lite för långsamt då mitt psyke sa åt mig att "spara på krutet". Vilket krut? In i kaklet, skitsamma om jag totalväggar med 2 varv kvar, bättre det än att ha för mycket krafter kvar. Men turligt nog blev jag passerad av en löpare, som jag bet mig fast bakom de sista två varven. Hade kraft för en liten rökare på slutet, men det hade den andra killen också så avståndet var ungefär detsamma i mål. I vilket fall är jag mycket nöjd med min prestation. Mådde ingen vidare efteråt så det är ett gott tecken!
Avslutade den veckan med att springa ett 27km långpass i kuperad terräng på söndagen. Det var en njutning!
Veckan efter begav jag och min familj (inte systern dock, då hon är på en såkallad "Asientrip" vid det läget. Men hon har det nog ganska bra borta på Nya Zeeland) till Ras al Khaimah! För er som inte vet vart Ras al Khaimah ligger, så kan jag berätta att det är ett av de 7 förenade arabemiraten (Dubai och Abu dhabi är två andra). Det här var, enligt min fader, det fattigaste emiratet. Men Hitlon, som vi under denna vecka bodde på, gjorde ingen av oss tre besvikna för fem öre! Vilket hotellområdet! En egen beach på 1,7km, 12 restauranger, minibussar för lata ryssar, egna villor, ett gym utan ventilation och det bästa av allt... en 260m lång gräsplätt! Schohoo! Den ytan kommer få smaka på löpsteg kan jag lova.
Eftersom man i princip bara ligger och latar sig på en solstol är det ju ett perfekt tillfälle att lägga lite volym på träningen. Blev 115km med en vilodag (resdag) vilket känns helt ok. Och all träning utom två pass bedrivdes på...Juste, gräsplätten. 20km distansen får jag dock medge var lite långtråkig i slutändan. Blev ganska många varv om man säger så, för att inte tala om skavsåren jag fick på ljumskarna, ousch. Ett pass som jag helst inte vill bedriva igen var en stegintervall på 1-2-3-4-5-4-3-2-1min med lika lång joggvila på löpband med 1% lutning. Har inga problem med upplägget i sig, men om det inte är någon ventilation och man har slut på vätska, ja då är det inte speciellt trevligt... När jag hade bedrivit 4min på uppvägen låg temperaturen på 30 grader! Hilton utan AC? WTF!! Och där sprang jag, badande i mitt egna svett då en strimma av hopp infann sig när en motionär, uppskattad ålder 25 år, kvinna, helt ok utseende, ställde sig på bandet bredvid.
Otroligt nog orkade jag spotta ut orden: Excuse me, could you please refill my bottle of water? Kvinnan: No, I´m sorry. Jag trodde knappt mina öron. Nej, tyvärr? Hon tyckte med andra ord inte att jag behövde vatten. Enligt spegeln bredvid mitt band fick jag en ganska tydlig tillbakablick att den kroppen måste ha vatten. Vattenbägaren står 5m från hennes band, hon har inte en börjat "powerwalka" (DET HETER LÖPBAND!). Sådant gör mig kort sagt förbannad. Men tack och lov kom det 10 min senare en man i ungefär samma ålder, som jag knappt behövde fråga innan han fyllde min flaska. In your face bitch! Dessa 5dl svepte jag snabbt i mig, vilket skapade ett ganska otrevligt ljud i mag/tarmkanalen men jag lyckades iallfall hålla upp tempot under hela passet. Skrapade ihop 24km den dagen med en morgonjogg på 8km, för att skaka av mig alla stela regioner som jag oftast drabbas av undre längre flygturer. Trodde jag skulle känna mig seg dagen efter, men nej, Blev dubbelpass den dagen också. Älskar känslan när kroppen svarar så positivt på träningen!
Dock så var dagens sista måltid på hotellet ganska ut tjatad. Visst, det var olika teman på buffén varje kväll, men man blir ju alltid frestad av att prova allt, vilket slutar med en matkoma utan like. Pust.
Kom i vilket fall hem onsdag natt (flyget försenat med 1½ timme pågrund av en flygvärdinna som hade njursten/mjältugg, kommer inte ihåg vilket, och var därför tvungen att åka till närmaste sjukhus) kl 4.30 på morgonen. Var inte på bästa humör då, men fick iallafall 5 timmar sömn, alltid något. Det var i vilket fall en mycket trevlig semester med 75% av familjen!
Vet inte om det finns så mycket mer att tillägga. Säker något jag har glömt men kommer inte på´t.
På återseende!
Jag och modern in action!
Notera kuben jag håller i. En annan fritidssyssla vid sidan av löpningen som jag spenderade ganska många timmar med :P Har hittad en genväg, nu ligger perset på 58sek, mohaha!
Kommentarer
Trackback
